chewbacca

Igår var ju ingen lyckad kväll. Fest i folkparken.

Det var segt. jag var typ trött och sur och alla var lite jobbiga på nått sätt. hade strul med att få öl också, som jag inte nes ivlle dricka när dne väl kom. Körde på snyltarfylla istället och tog/fick av andra. Efter ett tag igen blev jag på bättre humör, och var social och glad och allt. Sen, när folk hade börjat försvinna, kom Linn och Julia som hade glömt sina nycklar i finspång, så dom skulle sova hos mig.

När vi började bege oss hemåt (Malin var med oss också) så stötte vi på ett invandrargäng.
-"Ey, du med långt hår. Varför slog du hans brorsa för?" säger en av dem, och pekar på en annan.
-"jag har inte slagit nån... Jag slåss inte." svarar jag.

Konversationen fortsätter med att de insisterar på at jag har slagit nåns brorsa, sen ändrar de sig och säger att jag har slagit hans kompis. Lång historia kort: Han sparkar till mig på benet när vi försöker gå därifrån, Malin bråkar, han ignorerar Malin.... Vi sket i dem till slut och gick därifrån. Denna gången utan en spark.

Efter en lång promenad kommer vi hem till Vilbergen, där jag gör en bädd av kuddar till bruttorna, (inte malin, hon åkte hem till sig i ektorp). Efter typ 10 minuter snarkar de redan. eller, en av dem i alla fall...

nu imorse fick jag reda på att Alex hade stött på samma gäng (vad vi tror i alla fall). Han fick åka till akuten för han fick en redig smäll på käften, och de tog hans mobiltelefon.

Jag tycker det är fint att invandrare oftar tjatar om rasism, och att de alltid är förtryckta, när de själva bidrar väldigt mycket till att skapa en sådan stereotypisk figur.


uppdatering:
Vissa klagomål har framförts i form a kommentarer på det här inlägget... Jag vill bara understryka att jag inte sagt nånting om att vi svenskar inte bidrar till rasism. Jag säger bara att "invandrarna" också bidrar mycket till det. Så försök inte säga att jag skyller all rasism på dem.
Simpel psykologi: jag möter en kille på vägen hem från en fest, ljushyad, mörkhyad, vadsom, som slår ner mig och stjäl min plånbok och mobiltelefon. Han är klädd i en svart hood-tröja, blå keps på snedden med ett NY märke på. Detta minns jag.
En annan kväll när jag är på väg hemåt från en fest t ex, möter jag en annan kille, fast likadant klädd. Det är enkelt att reagera vid åsynen av honom då, och minnas den förra incidenten. Kanske tillochmed döma honom innan man ens pratat med honom, och tro att han är en dålig människa? Jag vet ju inom mig att det inte är samma människa, fast ändå kommer de här gamla minnena fram.
Det va en ganska enkel liknelse. Självklart kommer det komma flera klagomål nu, men jag vill bara understryka detta.

JAG ÄR INTE RASIST. JAG DÖMER INTE FOLK EFTER DERAS ETNISKA BAKGRUND, HUDFÄRG ELLER DYLIKT.

now... tits or gtfo!